Karin Frostenson

(Visades 9 januari till 28 februari 2016)

Karin Frostenson.jpg

Utställningen Sällsamheter ur Vhardagslifvet visar ett femtontal verk av Frostenson från 1960-2016, en stor del av utställningen är nyproducerad och visas för första gången på Det Nya Museet. Karin Frostenson tillhör generationen av gränsöverskridande bildkonstnärer som kretsade kring Kungliga konsthögskolan under sextiotalet. Frostenson är ur ett internationellt perspektiv en av de första konstnärerna som arbetade med seriesidan som metod i sitt konstnärskap. Detta - vilket kan kallas ett av pop-konstens signum - kan man se att hon använde redan 1960 i tuschteckning utan titel från samma år.

Konstverket som de flesta förknippar med Frostenson är tveklöst den monumentala målningen They Never Come Back som hon gjorde tillsammans med Lars Hillersberg 1968. Målningen finns idag i Moderna museets samlingar tillsammans med hennes verkAB Real Speglingar från 1975. Speglingar visades för första gången på utställningen Kvinnfolk, som än idag är den största utställningen med konstverk från 60- och 70 - talen utförda endast av kvinnor. Utställningen visades både på Kulturhuset i Stockholm år 1975 och på Malmö konsthall. 

Frostenson, var även delaktig i produktionen av den svenska underground tidningen Puss. Totalt gavs den ut i 24 nummer under åren 1968 till 1973. Under dessa år var närmare hundra personer involverade i tidningen, utan att räkna in fotfolket som distribuerade tidningarna. De första numren såldes genom Pressbyrån, men inom kort ansågs Puss ha ett allt för magstarkt och oseriöst innehåll för att butikerna skulle vilja ha den i sitt sortiment. Man gick då över till att annonsera i tidningen efter personer som skulle fungera som gatuförsäljare. Varje nummer gavs ut i mellan 5.000 – 10.000 exemplar. 

Det är svårt att sätta etikett på Frostensons konstnärskap, hon rör sig emellan olika världar. Hennes olika stilar blir en kommunikation, i ena delen pop-konsten med dess snabba och direkta budskap som uppmärksammar oss på det vardagliga. I den andra delen ett inåtvänt och inkännande måleri som inte berättar för oss vad som sker utan snarare pickar på hjärnan tills den börjar fundera. 

“Mina bilder är berättelser eller sagor. I sagans form kan man berätta om människan och bilden upphäver tidens och rummets begränsningar - här sker allt samtidigt. 

Sällsamheter ur Vardagslifvet är en fortsättning på Moderna Sagor, en utställning på Göteborgs konstmuseum år 2000. Varuhuset ochghetto tavlan är från min första utställning efter att gått ut Mejan 1970 , där bilder från staden var temat.  

Bara att gå en tur på stan -  gå ner i tunnelbanan - läsa löpsedlarna – lyssna på vad människor pratar om -  ; historien finns runtomkring – som skärvor eller maskrosfrön som yr i luften.  Vikinglinehar kört upp i Gröna Lund och Bellman går igen på Slussen”