Ölbergs lite för ljusa, av Linnéa Sjöberg (13 juni - 20 september) 

Om Linnéa Sjöberg

Att sammanfatta Sjöbergs konstnärskap skulle för mig vara omöjligt, då jag hela tiden finner nya kvalitéer och dimensioner. Jag är även helt ärlig när jag säger att jag inte helt förstår mig på det, men det är väl delvis därför som jag finner det så spännande och intressant. Att sitta still inför det blir för mig mycket svårt, jag vill vara i det, ständigt veta vad som händer och vad som kommer ske här näst, Sjöbergs konst får mig att fundera över mina livsval och moraliska värderingar.

År 2015 är karriär och fokus på ett framgångsrikt liv viktigare än allt annat, det är detta som vi skall eftersträva. Vi mäter framgång i kapital, eller snarare i lånat kapital. Detta är något som vi dagligen bombarderas med genom media, direkt eller indirekt.

Sjöberg praktiserar med sin konst motsatsen, när hon blivit riktigt bra på ett område så förkastar hon det. Jag förstår uppriktigt inte hur hon vågar, men hon vill väl just inte kategoriseras som en viss typ av kreatör. Under de sista åren på Kungliga konsthögskolan levde hon karaktären “Business Woman” i projektet GTD4s810. Det var attityden, kläder från Margiela, Ralph Lauren och svenska märken som Filippa K och Tiger. Skor från Prada och Tod’s, alltsammans toppat med en orange Hermés Birkin Bag. Jag provade väskan själv ett par gånger, det var som att svinga en ultraaggressiv pitbull i koppel, inte jättestor men köttig och tung…

Det gick så långt att en del av de övriga eleverna och lärarna på KKH började undra varför denna individ dagligen vistades i skolans lokaler på Skeppsholmen. När jag för ett par år sedan talade om Sjöberg med AKAY (tidigare elev och nuvarande lärare på KKH) kom han ihåg henne precis som “att det var ingen som fattade vad hon gjorde där”. Sjöberg går i sin konst så långt att hon precis är på väg att helt träda in i den andra världen, men verkar hela tiden ha total koll på sina kliv. 

Salong flyttkartong skulle kunna ses som Business Woman motpart, men ändå inte. Dagar och veckors sökande efter beteendemönster och handsydda snordyra skor ersattes med tid av sökande efter de mest gränslösa klottrarna. Den svarta pennkjolen och kavajen byttes mot en perfekt sliten svart dunjacka och svart keps. Hermés väskan ersattes med portabel tatueringsutrustning som fraktades runt i flyttkartong på pirra. Salong Flyttkartong utvecklades precis som Business Woman över tid, ifrågasättanden kom i massor - delvis från vissa i tatueringsvärlden som irriterades över hennes tatueringsestetik.

För något år sedan trodde jag att Salong flyttkartong nått sin slutstation, i och med att flera kända modehus och modemagasin började efterfråga det hon gjorde. Av förklarliga skäl släckte det delvis ner projektet, Sjöbergs från början ogillade estetik hade letat sig över till andra sidan. Kort efter dök Business Woman’s garderob upp i form av nio stycken trasmattor. Hos Sjöberg dör ingenting, det kokas ner och traderas vidare i nya och annorlunda former. Allt hänger ihop, det är Sjöbergs koreografi att bygga upp för att sedan själv riva ner och omskapa. 

Utställningen “Ölbergs lite för ljusa” kretsar kring öl, hon har aldrig tidigare bryggt öl men druckit det i massor. I samarbete med Sundbybergs Köksbryggeri har hon haft möjligheten att arbeta som bryggare med ett eget recept så långt ifrån cascade stinn IPA man kan komma. Ölet är producerat i en mycket begränsad mängd med ett tillhörande ölunderlägg och kommer enkom kunna drickas den 29 augusti. Förutom ölet innehåller utställningen verk och delar ur Sjöbergs arkiv från Salong flyttkartong tillsammans med en inte helt slutförd inventering av hennes tatueringar.

Text Valdemar Gerdin

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ölbergs lite för ljusa, text av Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Salong flyttkartong var ett väldigt komplext projekt som skulle kunna beskrivas på massa olika sätt, men i alla avseenden var öl ganska centralt: för att få till stånd ett unikt möte med tatueringsapparaten i centrum;  för att kunna göra ett permanent hast-monument över det flyktiga ögonblick då en i stunden kul idé görs bestående; för att skapa en ny konstscenmed väldigt avvikande social sammansättning; för att få till ett ganska obegränsat flöde av handlande (salongen var öppen 24/7).  Kräver öl det där. No pax.

När Linnéa Sjöberg drev Salongen var hon Linnéa Ölberg. Med Ölbergs lite för ljusa är det hennes ande som återkommer. Vem var Ölberg egentligen? Hon verkar vara den som hittar de ängsliga områdena där en viss energi ändå finns, men förtrycks. Konstvärlden är i sig extremt ängslig, full av outtalade men mycket påtagliga rätt och fel. Men även tatuerings- och öl-världen har sin osäkerhet och oro, sin benhårda vilja att bli tagen på allvar som en seriös verksamhet. Det som förr gjorde tatueringar laddade var just den air som Adolf Loos pekade ut: man kan beundra tatueringar på en vilde, skrev han, men om en modern människa med tatueringar dör i frihet så är det enbart för att hen ännu inte har hunnit mörda någon. Den kraften har tatueringar inte idag. Snarare är det en verksamhet med så strikta normer att allt vad konst heter drivs därifrån; reglerna för hur en linje och en skuggning ska göras i en geometrisk tatuering är givna. Det enda tecknet på att det fortfarande finns någon intressant energi kvar i tatueringssammanhang är det mordhot som riktades till Ölberg när hennes tatuerande riskerade rasera all trovärdighet som tatuerarna hade kämpat sig till hos allmänheten. Det kanske inte var bra tatueringar, men det var jävligt bra konst. Öldrickandet har nu råkat ut för samma "gentrifiering" som konsten och tatuerandet, det har blivit en ängslig prestationsidrott. Ha koll på mikrobryggerier, utveckla en öl-vokabulär som kan mäta sig med enologins, diskutera glasets form och dess förmåga att frigöra smakämnen, njuta... Bedöma och utvärdera, det är ju arbetslinjen! Back to basics: öl ska vara lättdrucket och starkt. Det är motsvarigheten till hennes kombination av flyktigt och bestående i tatuerandet.

 Ölbergs lite för ljusa dricker man inte för att tänka på hur den smakar, utan för att kunna låta bli att koncentrera sig och ändå vilja prata och göra saker. Maximalt ljus och maximalt stark, det är det gyllene snittet, ganska analogt till Salong flyttkartong-tauteringarnas strävan att få ihop det tillfälliga och bestående, det flyktiga ögonblickets infall hugget i sten. Ljus, för att inte dra uppmärksamheten för mycket till sig och för att vara lättdrucket; stark, så att effekten kommer plötsligt. Den där märkliga rörelsen i hjärnan, när man känner att det släpper.  Ölbergs lite för ljusa villskapa en ny målgrupp för mikrobrygerierna: ölet ska distrahera och accelerera i huvudet, inte i gommen. Ölbergs lite för ljusa är cosa mentale.

 Lars-Erik Hjertström Lappalainen


Stort tack till Galleri Belenius/Nordenhake!

http://beleniusnordenhake.com