Back to All Events

Hans Esselius. Doors of Perception


Om digitala tripper.

När Aldous Huxley skrev om sina erfarenheter av meskalin i boken "The doors of perception" talade han om att öppna dörrar till perceptionens säten i våra hjärnor vars pansardörrar skyddar oss från att ständigt översköljas av så starka intryck att vi annars skulle blir oförmögna att tänka rationellt, vilket krävs för att överleva både som enskild individ och som människosläkte. Hjärnan jobbar mer med att sortera bort intryck än att uppmärksamma oss på de signaler som våra sinnesorgan ständigt är mottagare av och som de utan eget omdöme sänder in till våra receptorer därinne i den grå slemmiga smeten där det avgörs om vi ska reagera, minnas eller inte notera och för evigt glömma.

När de sammansatta molekyler - naturliga eller laboratorieframställda - som fungerar som nycklar till perceptionens låsta dörrar förs in i våra hjärnor öppnar de upp slussarna för alla inkommande intryck. Men även hjärnans minnesceller väcks till liv ur sin dvala och projicerar sina elektrokemiskt lagrade bilder i oändligt antal kombinationer. Ibland med en sådan klarhet och skärpa att du per definition befinner dig i en annan värld. Eller rättare sagt: i din egen värld, i din egen hjärna, i ditt eget medvetande och i din skattkammare av samlade sinnesintryck som du samlat på dig i hjärnans mörkaste grottor och vars ädelstenar nu strålar ut sitt samlade ljus ur sina primaslipade minneskristaller i en kaskad av färgformer och bilder bakom dina stängda ögonlock.

Efter att ha hoppat av skolan efter 9:an jobbade jag i bokhandel ett år. Det var där jag 1965 hittade ett dammigt exemplar av Aldous Huxley´s bok. Jag blev helt på det klara med att så fort som möjligt få tillgång till de kemiska nycklarna och se vad som fanns dolt i min hjärnas inre och förhoppningsvis få möjlighet att förstå världen på ett djupare andligt plan. Jag hade fått lära mig i skolan att "Vi består av atomer". Jasså. Universum är oändligt. Jaha. Livet har utvecklats av sig själv genom kemiska kombinationer av ämnen som finns i jorden och i haven. Visst! Allt hade sin naturliga förklaring så ingen behövde längre grubbla likt Runebergs Tomte på julaftonsnatten.

Snart nog fick jag tillgång till nycklarna. Året var 1967 och jag hade börjat på Konstfack för att fördjupa mig i fotografins möjligheter att avbilda det jag såg och upplevde.

Åren fram till 1972 ägnade ja åt att tränga allt djupare in i den psykedeliska världen. Men den politiska verkligheten trängde sig på och mot napalmbomber hjälpte inte några djupa insikter om galaxernas gudomligt livsglödande centrum och dess spiralformade planetsådd där vår jord for omkring med en rasande hastighet genom tomheten. Slagordet "Fantasin till Makten" hade suddats ut och ersatts av klassiska politiska slagord om makt och kapital. Jag traskade på i livets lervälling. Vid ett par tillfällen försökte jag återvända till Alibabas skattkammare bara för att finna den plundrad och tom.

Jag har därefter sökt efter något som kan försätta mig i psykedeliska tillstånd utan att vara hälsovådligt eller jobbigt på ena eller andra sättet.

1987 fick jag ett projektstipendium från bildkonstnärsfonden för att "Undersöka datorns konstnärliga möjligheter". Pengarna räckte till en Amiga 500 och lite bildprogram samt en svartvit videokamera med vars hjälp jag kunde ta in mina fotografier i datorn och snart nog satt jag dag och natt och skapade bilder på ett sätt som jag inbillade mig att hjärnans bildfantasi fungerade. Alltså att bilder förs in i datorns hjärna via en seende videokamera och lagras i datorminnet precis som våra minnesbilder lagras i hjärnans minnesceller. Men till skillnad från de tillfälliga hallucinationerna som försvann som lika fort som de dök upp så fanns datorbilderna kvar i datorns hjärna och kunde plockas fram på beställning. Något år senare kunde jag skaffa en bläckstråleskrivare för 20,000:- vilket möjliggjorde att jag kunde börja ställa ut mina datorframställda bilder på gallerier och konsthallar runtom i landet.

Idag är ju datorn en familjemedlem i de flesta hem i Sverige och med den digitala kameratekniken är bildbehandling och bildframställning via datorn något som varenda skolbarn ägnar sig åt idag. Och jag med. Den digitala tekniken som finns idag ger mig möjligheter att öppna "The doors of perception" i datorns hjärna och låta intryck och utryck virvla runt i pixelrymden och låta bilderna växa fram på datorskärmen. Bilder som jag aldrig skulle kunna fått se om inte den digitala cyberrymdens hjältar tagit fram tekniken och programmen som gör det möjligt att fara ut i digitala tripper och samla färgade, lysande ljuspunkter och sätta samman dem till bilder som jag själv bara sett maken till i den meskalindoftande bildprakten som jag fortfarande minns ihop med respekt för de ingenjörer nere i partikelvärlden som lyckades få ihop både hela universum och den mänskliga hjärnan på ett så finurligt sätt.

Bilderna i min utställning på Det Nya Museet i min gamla barndomsstad Sundbyberg ska inte ses som något försök att återskapa de kemiska trippernas bildvärld som i sina bästa stunder är så komplexa och fantastiskt sammansatta att de är lika svåra att fånga och visa upp som en rökslinga i vinden. Pixlarna sitter däremot fastklistrade med elektromagnetisk kraft kvar i de digitala bildbankerna bakom vars elektroniska dörrar hittills osedda bilder väntar på att bli till framför mina vidöppna ögon.

Earlier Event: January 24
Verk ur samlingarna
Later Event: April 25
Amy Lönn; Shakira