Back to All Events

Amy Lönn; Shakira


Varmt välkommen på Amy Lönns första utställning “Shakira” på Det Nya Museet lördagen den 25 april klockan 12-16! 

Lönns meddelande är allt annat än diskret, den är en elegant känga i käften på samhällets förminskare och förtryckare. Lönn behandlar ämnen i sin konst som kretsar kring de vansinniga kroppsideal som börjar omge oss så fort vi föds. Hon vill även genom sina verk påvisa den avsexualisering av kroppens unicitet som ständigt tar nya krafttag. Detta är ytterst viktiga ämnen som har sina rötter i konsthistoriens 60-tal och började lyftas av konstnärer som bland annat Lena Svedberg och Monica Sjöö, men är idag än mer aktuell. 

På utställningen Shakira kommer Lönn visa två nya serier verk, Bara bröst som är bemålade bröstavgjutningar i gips, Lönn har gjutit av personers bröst som hon sedan bemålat med egyptisk inspirerade geometriska mönster och vuvlor som för tankarna till Nefretite och Akhenaton, en tid i historien då manligt och kvinnligt ideal ofta byggde på samma utseendenormer. Den andra serien verk är en grupp “dagssnippor” i tusch, det är som en bilddagbok baserad på snippans dagsform som Lönn har gestalt i oändliga variationer.

Utställningen kommer även visa äldre verk ur Lönns produktion, i samband med utställningen har det även gjorts en intervju med konstnären som följer nedan.

 

Vad är drivkraften i ditt konstnärskap? - Jag har alltid ritat och målat sen jag var väldigt liten. Jag hade nedsatt hörsel som barn och mitt sätt att kommunicera var genom att rita och göra serier. Jag vill genom min konst kommunicera att jag tycker att kvinnokroppen är otroligt unik och att alla ser olika ut, och att det är OK!. Så att min drivkraft är att jag vill uppmana människor det. När jag har sålt snipp och bröstverk så får jag många olika reaktioner, både bra och dåliga. De dåliga är oftast utav män... Då känner jag att då behövs verkligen mer kvinnokropps-konst bland folk för att avdramatisera kvinnans kön. 

Hur tycker du att samhället skulle kunna påskynda detta? -Genom att visa att vi alla är olika och unika, och att det är vackert. Jag tycker också att det ska få ta plats i det offentliga rummet, vilket är det jag vill åstadkomma med min konst. Men det viktigaste är att göra samhället mer jämställt, det är det som det handlar om. Och inte bara vilket kön man har utan också att det ska vara jämställt och accepterat, respekterat oavsett vem man är eller vart man kommer ifrån.

Finns det någon publik som du helst vill nå ut med dina verk till? -Alla egentligen. Men mest vill jag rikta min konst till alla kvinnor. För att jag vill att fler ska känna sig bekväma med sin egna kropp. Och att ingen annan kan säga någonting annat! Att man ska vara stolt för det man har. Att vi inte ska få visa vår kropp på ett ICKE-sexuellt sett för att "få synas" är bara helt fruktansvärt. Nej, jag vill visa våra kroppar med makt, styrka och lycka. Män som inte förstår sig på min konst och tycker att jag också borde rita det manliga könet för att det göra det jämställt, jag har funderat mycket på det... ehm, ja det säger väl ganska mycket det, att man inte kan få ta plats som kvinna utan att mannan vill ta del av det med. 

Har du några konstnärskap som du själv ser upp till och inspireras av? -Alla kvinnor som vill, kämpar för sin rätt att få ta plats.

Hur påbörjar du ett projekt, när vet du att verket är färdigt? -Jag börjar oftast med att jag skissar fram någonting som jag har fått en klar bild ifrån. Men det kan se väldigt olika ut från gång till gång. Ibland kan jag älska att bara köra, som exempeltvist att bra måla på en gipsskulptur, då jag bara har en chans att det blir som jag vill. Det kan jag känna är väldigt skönt att slumpen kan avgöra slutresultatet. Jag målar ofta mönster, vilken jag känner är väldigt avslappnade och meditativt. Men då skissar jag aldrig. Jag känner alltid när jag är klar, det bara känns i hela kroppen.

om man inte kan leva på sin konst, hur kombinerar man sitt konstnärskap med vardagen på ett bra sätt? -Jag känner att man kan leva på sin konst oavsett. Tycker man att det är det viktigt att få hålla på att arbeta med sin konst, så finns det alltid ett sett att hitta plats i sitt liv att arbeta med det. Man behöver inte kunna leva på sin konst ekonomiskt, utan jag tycker att det viktigaste är att man får plats med konstnärskapet på något vis, för att det är viktigt för en…

Ofta talar man om “äkthet inom konsten” kan du ge några exempel på detta? -Äkthet inom konst tänker jag att man ska kunna stå för de man gör….

Hur tycker du att din konst utvecklar sig, kan du beskriva något av dina mest typiska verk? -Mina mest typiska verk är gipsbrösten som jag målar mönster på. Jag gipsar mina vänners bröst med alginat som jag sedan fyller med gips. Sedan målar jag med guasch-färg på gipsbrösten. Mitt andra typiska verk som var det första snipp-verket för mig och som fick mig att utveckla den idéen, var en svart/vit mönstrad snipptavla som man först inte ser var det föreställer, men tittar man lite längre så ser man massa olika snippor i alla dess former och uttryck. Det var den som satte min prägel för mitt konstnärskap. 

Vilket är ditt senaste verk? -Det senaste som jag håller på med nu är att gipsa fler vänners bröst. Jag håller även på att måla en snippa varje dag, jag ritar den snippan så som jag känner mig den dagen. Slutresultatet är att det ska vara som en serie snippor som för mig kommer att berätta hur jag känner mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Earlier Event: March 7
Hans Esselius. Doors of Perception
Later Event: April 25
Kulturnatten